Nä! Ni kan ta det lugnt. Ross Clarke fick ta emot pris för bästa idrottsman. Det var alltså inte filmen Sixth Element som hyllades - hoppas jag!

Det finns inte en jury i hela världen, iallafall inte en med pondus, som skulle utse en kommersiell ”dokumentär”, producerad av huvudpersonen själv med hjälp av hans eget produktionsbolag till vinnare. Sixth Element är och förblir en alldeles för lång reklamfilm om hur tuff och crazy Ross-Clarke Jones är/var.

Inte ens Dennis Hoopers medverkan som speaker lyckas rädda produktionen från att falla platt. Det är något som inte stämmer helt enkelt. Kanske har det att göra med att Ross-Clarke mot alla odds fortfarande lever samtidigt som filmen oftast känns som en tribute-rulle till en död legend. Miki Dora skulle kanske kunna förtjäna nåt sånt, men inte RCJ. Mothugg någon?

Själv var jag på plats inför Europapremiären av Sixth Element i Hossegor redan hösten 2004. September för att vara mer exakt. Så varför får Ross pris såhär år 2006? Skevt! Iallafall var det ett minne för livet – premiären! Hundratals surfslödder hade samlats på torget. RCJ var där i egen person och förväntningarna var skyhöga. Promotionpostern blev ju åtminstone lyckad! Det som hände var rätt pinsamt. Publiken reagerade inte riktigt som man hade kunnat förvänta. Ett pinsam känsla började sakta sprida sig genom folkhavet. Uppenbarligen gick inte skrytstilen hem hos fransmännen som under filmens 68 spelminuter hann med både det ena och det andra. Eller vad sägs om astrista montage med Ross springandes genom djungeln samt en hel del taskiga sketcher.Till och med Loose Change innehöll bättre skådespeleri. Minns speciellt scenen med RCJ om när han håller på att missa Pipeline – riktigt oslagbart!

Efter 68 iskalla minuter dog eftertexterna ut och publiken gav ifrån sig ett par sympati-applåder – inga tjut direkt! Det var ganska pinsamt och jag led då jag verkilgen ville att filmen skulle va bättre. Fick dock avsluta kvällen med ett gott skratt. Ross gled nämligen upp på scenen och höll att alkohol-inspirerat tacktal ur vilket jag lyckades tyda ” I´am glad” inte ett ord mer.

Med andra ord! Ross-Clarke Jones and Ross-Clarke Jones Productions proudly present a movie about Ross-Clarke Jones – lets Ross!”.

OK! Nog med rossbashing för idag. Killen har ju trots allt trotsat shipstern, cyclops m.m. och dessutom gjort det med ett dödsförakt utan like. Dessutom finns det många därute som anser att Sixth Element råkar vara en av de bästa filmerna någonsin.

En annan surfrulle som fick ta emot ett pris var Justin Crumbs Waves of Compassion som skrivits av surfjournalisten Steve Baliotti. Waves of Compassion vann kortfilmsklassen och verkar vara Sixth Elements raka motsats. Filmen är lika stor del surfari som ett humanitärt hjälpprojekt. Inte konstigt då Surf Aid International är med på ett hörn. Surf Aid International ägnar sig åt miljö och fattigdomsproblem bland annat i Mentawais där även denna film utspelar sig. I filmen följer vi två surfare som vunnit en resa på lotto. Väl i Mentawais stöter de på en grupp läkare från just SurfAidInt och resten får ni ta reda på själva. En hel del kända och laidback surfsnubbar är med i filmen. Eller vad sägs om följande: Dave Rastovich, Ben Bourgeois, Strider Wasilewski, Conan Hayes och slutligen Keith Malloy. Det här måste ses!!!

Kuriosa: Förra året vann Jack McCoy X-dance priset för bästa film med Blue Horizon. En film som efter filmpremiären klipptes om efter krav från en av filmens stjärnor. Gissa vem som tyckte han framstod lite väl kaxig och girig? Rasta eller Irons?

Personligen så diggar jag Irons ärlighet i filmen. I en scen avslöjar han att ”jag vill tjäna så mycket pengar som möjligt för tiden är knapp”. Fler surfare borde kanske skippa prettotjafset och köra Irons spår och  inte se sig själva som världsförbättrare. Det funkade ju för Ross-Clarke Jones.