Efter en del problem med den numera kända svenska surfbyråkratin fick NORD ihop ett gäng
på fem surfare; Freddie Meadows, Jesper De Ruvo, Christer Myhran, John Malmqvist och
Niklas Malmqvist. Historien som följer är skriven av oss, John och Niklas Malmqvist.



Torsdag:

Resan börjar med en böter på 300 kr till British Airways för att man är en svensk surfare på
Arlanda. Ett kap tyckte vi då man kan åka på ett bra mycket högre belopp för att få med sig
våra kära surfbrädor. På Heathrow möttes vi av en glad Myggan som väntade med en hyrbil
klar för avfärd. Resan mellan London och Woolacombe gick på lite drygt fyra timmar. Väl
framme möttes vi av folk i T-shirt mitt i natten vilket gav en förhoppning om någorlunda milt
väder. Boendet var av högsta ”trailer trash kvalitet”, dvs. en mycket rymlig husvagn med
både TV å dusch…



Fredag:

Denna natt var förmodligen den kallaste natten på väldigt lång tid. Dimman låg tjock och våra
fördomar av det Engelska klimatet såg ut att stämma. Väl nere vid stranden möttes vi av
vågor som går att jämföra med en ok Torö dag. Shit, har man flugit hela vägen till England för
att få lika bra surf som finns en timme från Stockholm. Alla Kände en viss noja över att det
skulle bli skitvågor även på tävlingen. Surfsugna som vi var så fick vi i alla fall in tre sessions
på tävlingsvågen den dagen, vilket var bra förberedelse. Efter surfet såg vi något som man
aldrig kunde tänka sig kunde hända i surfvärlden. En blek engelsman med en minimal där
fenorna var påsatta BAKÅFRAM. Vi frågade killen om han hade haft en bra surf å visst
hade han det.



 Men som sagt inte alla i England surfar med fenorna bakfram. Vi lyckades nämligen att vara
 på precis rätt platts på precis rätt tid, vi träffade vår alldeles egen surfguru! Han såg inte
 mycket ut för världen men han lovade att helgen skulle få oförglömligt bra surf med strålande
 surf å off-shore vindar. Eftersom i princip alla surfare i hela byn sa det motsatta så var en del i
 laget skeptiska till spådomen men vi hade aldrig några tvivel. Man tror på det man vill tro
 på…



Lördag:

Klarblå himmel, 25 grader varmt, perfekt vind… men var e vågorna… och var är vår guru.
Tävlingen satte igång klockan 9:30 i pyttesmå offshore vågor som knappt var surfbara. Nu
har även Jesper och Freddie anlänt och laget var fulltaligt. Niklas var förste svensk i. Efter 15
en minuters simtur i ankel höga vågor var heatet över och de kändes som turen mest
placerade deltagarna. Niklas kom i alla fall trea vilket ledde till en nedflyttning till loosers
round.



Nästa surfare på tur var Myggan och Freddie som var i samma heat. Freddie tog snabbt
ledningen i heatet och släppte den aldrig. Myggan hade dock lite problem att hitta rätt vågor
men slutade ändå trea i sitt heat. Efter ett par timmars chillande på gräset så var det Jesper
och Johns tur att hoppa i. Nu hade till allas förvåning vågorna vuxit till sig och formen på dem
var fortfarande prefekt. Då ser vi till vår förvånad gurun komma i horisonten: ”I told you its
gonna be good”. Men än så länge var det inte epic. I detta heat lyckades John få en del bra
vänstrar som räckte till en tredjeplats med dock inte tillräckligt för avancemang. Jesper
hittade inte riktigt rätt bland vågorna så han fick nöja sig med en fjärdeplats och loosers
round.



Efter first round var det dags för Freddie att köra sitt andra heat. Vågorna var ännu bättre
men tyvärr var konkurrensen det också så Freddie fick nöja sig med en fjärdeplats och
avancemang till loosers round. Framåt eftermiddagen hade vågorna vuxit rejält. Nu var det en
till en och en halv gubbe as cleana högrar och vänstrar som rullade in. En del locals sa att så
här bra har det inte varit på flera år. Gurun hade rätt! Niklas var näste man upp. Efter att ha
samlat sina tankar ett tag padlade han ut. Han gjorde ett kanonheat med många riktigt bra
vågor var av en lång backsidevåg som slutade i en fet rebound. Detta gav honom 4,2 på
vågen vilken är en average wave i proffssammanhang! Detta ledde till en tredjeplats med en
britt på sista plats. 300 poäng till lag NORD!



Näste man upp var Myggan som fick till ett riktigt cleant heat. När han kom upp hade han ett
brett leende på läpparna och sa ”Faan va kul det var, jag måste ha vunnit det här heatet”.
Tyvärr tyckte inte dommarana likadant (de måste va mutade) och placerade honom som trea
med ännu en britt bakom sig. 300 poäng till lag NORD!

Heatet efter var det dags för Jesper. Även han fick en del riktigt fina åk. Det var den sista
lååånga högern som räddade honom och ännu en tredjeplats för oss. 300 poäng till lag
NORD!



John var direkt efter och även han fick en del bra vågor men nu hade det blivigt lite strömt i
tävlingszonen så det var svårt att ligga rätt. Sista vågen var den bästa med en super clean
floater och en fet roundhouse cutback men konkurrensen i detta heat var för tuff så det räckte
tyvärr bara till en fjärdeplats. 270 poäng till lag NORD!



Detta var det sista heatet för dagen så alla svenska tog tillfället i akt att frisurfa lite. Knappt
några ute, ingen vind, Långa peelande högrar och vänstrar. Hela kvällen rullade det in fina
sets med inga surfare ute. Nu fattades bara en sak. WHER’S MI GUINNES…..

SÖNDAG:

Tidig morgon med trötta svenskar. Freddie var den enda tävlande som var kvar i tävlingen.
Vågorna hade vuxit till sig över natten och nu var det en del dubbel gubbar som rullade in.
Det märktes att freddie kände av tävlingsnerverna men gjorde ändå bra ifrån sig med sjysta
sprays och snaps. Här var det dock grymma surfare som körde så det räckte bara till en
fjärdeplats. 330 poäng till lag NORD.



Detta gav NORD en sammanlagd poäng av 1500 poäng.

Efter Freddies heat var alla förutom vi tvungna att åka tillbaka till Sverige. Vi beslutade oss för
att åka till croyde, en strand 15 minuter ifrån tävlingsstranden. Detta ställe har ett rykte att ha
riktigt feta barrels som kan knäcka både brädor och svenskar. När vi väl var där möttes vi av
tunga pitchande peakar. Eftersom det var helg så var det en hel del folk i vattnet vilket gjorde
det svårare att får de vågor man ville ha men en del barrels blev det ändå.



Totalt slutsurfade återvände vi till tävlingsområdet där prisutdelningen var i full gång. Som alltid
när svenskar ställer upp i internationella tävlingar så fick vi varma applåder och fina uttalanden
i vår ära.

Efter tävlingen kan vi konstatera att Sverige än så länge inte kan konkurrera med de bästa
surfklubbarna i Europa men vågor med poäng på average nivå och en hel del utslagna britter
bådar i alla fall gott för framtiden. Innan vi åkte hem dagen därpå hann vi med tre grymma
surfsessions på croyde som bjöd på långa cleana högrar å vänstrar. Inte trodde vi att en
surfresa till gråa trista England skulle sluta med en mörk solbränna, slutsurfade kroppar och
ett leende brett som en mindre shortboard på läpparna…