Så var det äntligen dags. Efter att ha som 8 åring sett ett program på TV om Hawaii har jag
 sedan dess närmast varit besatt av Hawaii och dens kultur. Vid 12 års ålder blev drömmen
ännu starkare då jag prövade på surfing för första gången.

Under senare år har dock drömmen försvunnit bort en del men alltid haft en plats i
bakhuvudet. Min plan för i år var att sticka till Asien eller Syd Amerika med min flickvän i
några månader men det blev aldrig av p.g.a personliga händelser.

Jag tänkte ”Fuck it” och bokade en 2 veckors biljett till Oahu.

Som alla surfare säkert har varit med om när man pratat om surfing med någon som har noll
koll på surfing, har den vanligaste frågan varit ”har du varit på Hawaii?”. Nej har alltid svaret
blivit. Men nu har jag äntligen fått uppleva min barndomsdröm och så här gick det till…

Ett gäng Skottar spelar i solnedgången.

Göteborg – Amsterdam – Seattle – Honolulu: 11 timmars tidsskillnad och nästan 20 timmar
totalt på flyget landar jag i 27 gradig värme på kvällen. Jag lyckas få en bra deal med en taxi
 som tar mig in till mitt hostel på Waikiki för en billig peng ( inga lokal bussar på ön godkänner
 surfbrädor ).

Väl framme var det dags för lite bira och sömn. Jag hamnade i en lägenhet med en mexican
som aldrig hade hört talas om surfing eller sett en vanlig kokplatta, en "stoner" från San
Fransisco, två Galna amerikanare och en surfare från Danmark.

Waikiki är väl inte direkt drömstallet om man vill ha det lugn och ro eller uncrowded surf.
 Men jag tänkte om jag väl är i USA så måste jag testa på det Amerikanska livet. Efter ett
dussintal hamburgare och några liter läsk insåg jag snabbt att detta inte var något för mig.

Mitt boende på North Shore

Men vad hade då Waikiki att erbjuda annars?

Jo, Surfshops kantrade gatorna mellan Guchi och ABC affärer ( här kan man köpa allt! ).
Priserna kan man inte heller klaga på om man jämföra med Sverige. Kläder, Skateboards
m.m. är över halva priset mot vad vi betalar här hemma i norden. Annars fann här även
schyssta öppna marknader och mat.

Surfingen då?

Waikiki beach har ett flertal olika spots som är surfbara. Normalt sätt fungerar dessa spots
bäst på sommaren men jag hade tur att få ett par riktig fina huvudhöga dagar när jag var där.
Enda problemet var att jag surfade på en 6’0 och 90 % av alla människor ute i line-upen
körde på 9’ longboards. Det blev inte så mycket över till mig det spelade ingen roll för jag
var på Hawaii och mådde toppen. Bara sitta i line-upen på Waikiki och kolla upp mot
Diamond Head gjorde att jag fick rysningar i nacken. Vågorna var ganska slöa men det kom
in en del sets som skapade 150 meter eller mer, långa högrar. Surfare som till t,ex: Johnny
Boy Gomez och Sunny Garcia sågs ute i Line upen.

Slut summering av Waikiki: Mycket att titta på och göra, helt OK vågor och ganska chill för
att vara en del av en Amerikansk storstad.

Solnedgång vid stranden

North Shore var egentligen själva drömmen i drömmen om Hawaii. Alla filmer, bilder och
reportage man sett om detta Mecka för oss surfare. Dom kallar det för ”The Gathering
place” och väl när man kommit fram förstår man det. Jag hade utan att veta det bokat in mig
på Mark Foos gamla ställe vilket var en positiv överraskning. En bungalow som man delade
med 6 andra personer för 25 dollar per dygn. Stället låg 3 minuters gåväg från Waimea bay
och 20 minuters gåväg från Pipeline, Backdoor, Off the Wall och Log Cabins.

'Off the Wall'

Direkt efter jag checkat in var det full fart mot surfbrytet jag drömt om att få se sedan jag
började surfa, Pipeline. Först möts man av en otroligt vacker vit strand som ligger vid sidan
av vackra palmer och sanddyner sedan det mest otroliga surf jag sett i hela mitt liv. Det var
min första dag någonsin på North Shore och jag möttes av ”Big Pipe” som de kallar det.

Stor dag på Pipe

Stranden vid Pipe kantades av Surffotografer, surfproffs och folk som stod med öppna
munnar. Dubbel till trippel gubbe och helt perfekt!!! Jamie O’ Brian, Kelly Slater, Jon Jon,
Mike Stewart, Kaiona McGee, Kalani Robb, Pipeline posse och delar av Wolf pack m.fl låg i line-upen
 och tog våg på våg, tub på tub. Backdoor drog också in en hel del brutala tuber.

Men dagens våg tror jag ändå blev tilldelad Kelly Slater. Han får allt att se så jävla lätt ut.
Han går djupare in i tuben än någon annan och kommer ut mer relaxed än alla andra, en
legend utan tvekan. Dagen avslutades med vackraste solnedgången på hela min resa. Ett tag
var den så vacker att fotografer flyttade kameralinserna bort från de perfekta vågorna för att
fota solnedgången. Valarna var aktiva och bjöd även dom på en fin show en bra bit ut i
havet.

Kelly på stranden

The day I surfed Pipeline

Dag två på North Shore är den dagen som förändrade mitt liv för alltid. Jag fick höra på
morgonen när jag vaknade att vågorna nu minskat i storlek men var fortfarande dubbel gubbe
och perfekta. Shit tänkte jag!! Det var inte min mening att åka till North shore för att surfa
dessa monster vågor utan för att bara sitta och njuta av utsikten och kanske hoppa i om det
blev litet. Oavsett drog jag med mig brädan ner till Pipe. Jag satt i två timmar och bara
stirrade ut mot brytet. Efter ett tag kom en Australiensisk bodyboardare som jag bodde med
upp ur vattnet och frågade om jag inte skulle hoppa i. Han tykte det var en kul o lekfull dag
på Pipe ( men han är rankad top 40 i världen ). För en vanlig svenne så insåg jag att detta
inte var något för mig ( även fast jag surfat över 5 år på Kanarieöarna, Pipeline är en annan
dimension ), men han lyckades i alla fall övertala mig att paddla ut och sitta i line upen.

Backdoor

Jag tog brädan under armen och ställde mig vid strandkanten för att hoppa när jag helt
plötsligt kom på , Shit jag har ju bara en 6’0. Snubbarna ute på pipe körde med 7’0 guns
och tillhörde världseliten. Men efter ett tag fick jag någon slags Point Break uppenbarelse
( jag sa tyst för mig själv, ” Once in a lifetime oppurtunity ” ) och hoppade i. När man surfar
Pipe och skall ta sig ut är det viktigt att man hoppa i långt till vänster om vågen för annars så
är man körd av strömmen som tar en ut till line upen. Jag lyckade iallafall ta mig ut ganska fort
och satte mig för att kolla läget. Först då insåg jag hur kraftig den vågen är. Från stranden så
ser den helt galen ut med sina spottande tuber och mullrande ljud, men när man sitter i line-
upen och ser alla proffs köra sina sena take-offs in i tuben och komma utspottandes så tänkte
jag bara WOW!! Fy fan vilken grym våg. Jag tror nog att jag surfat mellan 50 – 60 surfspots
runt om i världen men aldrig sett någonting i likhet av denna vänster. Vissa sets som kom in
var så skrämmande att jag nästan pissade på mig och mitt hjärta dunkade på full speed hela
tiden jag satt därute. Efter ett tag tänkte jag hur fan skall jag komma in. Att försöka plocka
en våg bland 20 proffs och 20 Pipe locals såg jag som en omöjlighet och att paddla in och
dras in till impact-zone ville jag inte.

 Men till slut ut ifrån ingenstans dök det upp en våg perfekt där jag låg. Jag tog tag i brädan
och började paddla. Shit!!!! var min tanke när vågen började lyfta sig och jag drog mig
tillbaks. När man ser revet i det klara vattnet och känner kraften i vågen så blir man jävligt
skraj. Men efter 1 timme mer i vattnet och några paddelförsök till fick jag äntligen vågen jag
aldrig trodde jag skulle få surfa. Hur stor vågen var har jag egentligen ingen aning om men jag
skulle tippa att den max var 2 ½ meter face, inte det största Pipe har att erbjuda men jag fick
ändå ett av mina bästa åk någonsin. Inte var det storleken eller längden på vågen som gjorde
det. Det var allt annat: utsikten, drömmen om att få surfa pipe, stämningen i vattnet men
framför allt vågen. Aldrig i mitt liv har jag varit med om något liknande, det var precis som om
någon hade slängt på en Jetmotor på brädan och satt den på full speed när jag hoppade på
brädan. Bottom turn fanns det inte tillstymmelse till, greppa railen och njuta av vågen. Det
mest adrenalinfyllda åket i mitt liv på den snabbaste vågen jag någonsin surfat... Jag fick bara
en våg under hela min vecka på North shore, en våg som gjorde hela resan värd vartenda
öre... Den dagen kommer jag aldrig att glömma.

"Liten" dag på Pipe

Med en 6’0 på North shore känner man sig ganska hjälplös, speciellt när det var stort
( Hawaii stort ) hela veckan.. Därför satsade jag mera på schyssta surfsessions på sydkusten.
Jag stannade lite mer än en vecka på North shore och fick uppleva exakt det jag kom dit för
att se: Kelly Slater surfa Pipe, se Pipeline och Backdoor när det går av stort ( alla tre reven
fungerade 4 dagar denna veckan ), att få se Waimea bay gå av fett ( 15 foot hawaiian var det
i 2 dagar, motsvarar ca 10 m face ), vackra solnedgångar på Waimea bays strand till ljudet
av det massiva Waimea shorebreak och surfa mig en våg på Pipe.........

Waimea bay

Sista veckan jag spenderade där nere var en vecka fylld med känslor som jag helst inte vill
snacka om så jag lämnar det avsnittet till en annan gång...

Jag kan rekommendera alla att dra till Oahu och North shore någon gång i livet, men jag
skulle nog hellre lagt pengarna på en lång surftrip till Sydamerika eller Asien om jag var er..
Men om man har en del pengar över och har haft samma drömmar som mig då är det ingen
tvekan om att ni skall dit..!

Text: Johan Oterdahl 

Kolla in alla bilder